- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1858 /
42

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 3. Tvenne kärleksförklaringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lugnare vågor. Då och då hördes Rolf ur djupet af sin själ
med darrande men vacker stämma sjunga

Ett barn, från modrens grymma bröst förskjutet,

Min första dryck i lifvet var ju hat.

Hvem skänker åter det som är förflutet?

Hvem byter nidingsdåd till hjeltedat?

Dörren till det angränsande rummet, som var stängdt
och tomt, för att icke bullret från stora salen skulle tränga
till familjegästrummen i flygeln, hade emellertid sakta
öppnats, utan att Rolf blifvit det varse och Brukspatronen med
sin dotter stannade utanföre i halfdunklet.

Accorderna öfvergingo hastigt till en introduktion, hvaraf
man kunde förespå sjelfva themats vilda natur. Plötsligen
bröto följande ord sig fram halft i recitatif och halft i sång!

Ve dig, som stötte mig med spott och hån
På lifvets bölja ut, ett redlöst spån.

Sitt yngel ej hyänan ens förskjuter,

Och lejoninnan rasar, ryter, tjuter,

Då ungen, träffad utaf jägarns lod
Sig vältrar i sitt blod.

Min fader? — Hvem är han?

Landstrykerskan måhända kan
Ej dystra frågan sjelf besvara;

Mitt hjerta kan det ej förklara,

Och aningen mig hviskar, hväser blott,

Att jag är sonen af — ett brott,

Ett ogräsfrö, som föddes för att göda
Det ondas gröda.

Hvem vågar då bele mitt ärfda blod?

Hvem vågar tala om mitt öfvermod,

Då mörksens furste fadder åt mig stod?

Ingrid drog sig närmare fadrens bröst, rysande för det
vilda hån, den bittra smärta, som andades i hvarje ton och
ord.

»Gå fram till honom du, mitt barn» — hviskade
fa-dren — »de öfverdådiga sällarne der på andra sidan skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1858/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free