Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 3. Tvenne kärleksförklaringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapat. — I stället för att i mina aftonböner bedja himlen
om en salig hädanfärd, såsom det anstår en man af mina
år, har jag ofta ertappat mina läppar i språng med
tankarnas ärender och jag har bedt om ungdom, hälsa och om
mina flydda fem och tjugu år.
Vår herre, som vet livad som är oss bäst och nyttigast,
har emellertid gifvit mig en hackhosta, som, likt urets
knäppningar, säger mig livad tiden lider. Var lugn min flicka,
jag tänker inte fria till dig, jag vill inte ha dig, jag vill
bara älska dig till min sista lifspust och be dig om en liten
vrå i dina minnens skräprum. — Se här nu min gåfva, var
rädd om detta lilla paket, det kan komma dig till nytta en
gång, och du behöfver det inte förrän efter min död. Ser
du, Ingrid, enligt våra föräldrars testamente, Öfvergår hela
min förmögenhet till Mathias, om jag dör ogift. Jag har
derföre sparat lite hvarje år för att af mina räntor kunna
samla dig ett kapital, som betryggar din framtid, i händelse
olyckan skulle hemsöka din far. Jag fruktar allt af hans
oroliga lynne, han kan inte sköta pengar, och när jag dör
har hans hushållsvagn mistat sin stämsko i utförsbackarna.
Denna min lilla gåfva till dig, ett depositionsbevis, som
hetryggar ditt kapital och förskaffar dig en säker årsränta, låt
den bli en hemlighet mellan dig och mig, det är allt hvad
jag begär, och då man på min döda mull skall tissla om
min snålhet, så vet ändå du hvart mina pengar tagit vägen.
Och nu, flicka, kan du ge mig en kyss, den första och
den sista jag begär som din älskare. Du skall väl göra
något för femti tusen Riksdaler.»
Ingrid kastade sina armar om farbrodrens hals, och
kvsste honom så som hon ifrån sin barndom varit van att
v
göra det. En kärlek, så ren, så upphöjd, så full af
försakelse, som farbrodrens, den födde ingen förlägenhetens
rodnad på hennes kind, den skulle ej misstyda ett ynnestbevis,
som hade sin grund i den högsta beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
