Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 6. ”Sibyllan”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som var oemotståndligt de stojande gästerna att träda in i
salongen.
»Corpo del diavolo!» utbrast Rolf och gnuggade sina
nästan bländade ögon, »hon är skön, skön som en målares
saligaste dröm, skön som en af Neapels döttrar!
»Elle est ma fiancée», hviskade baron Skoglar med en
min af segerglädje och svartsjuka, »sluka henne då inte så
der med dina glupska ögon!»
Skola vi beskrifva »salongen», mitt herrskap? Nej,
man skulle behöfva ett helt kapitel, om man ville granska
hvarje detalj i detta rum och dess karakteristiska betydelse
för egarinnorna. Vare det nog sagdt, att sinnet för smak
hade få representanter bland dessa förgylda emmor, dessa
något frivola gravyrer och dessa tusen så kallade
»konstsaker»,hvarmed atheniennerna voro öfverfyllda. Anblicken
af det hela sade en genast, att i denna bostad eländet hade
klädt sig i en skrud af paljetter.
»Men hvar är Sibyllanp» frågade Uno, »hon skall göra
tjenst i afton; bed henne anordna sitt tempel; hon skall
förtälja en ung romare om hans blifvande öden. Adalgisa
slipper spå; hon skall vara vår värdinna.»
Sancta Rosalia skyndade att verkställa Unos befallningar
och Adalgisa gjorde nu ensam »les honneurs». Med fyndighet
och qvickhet, men med en oblyghet, som tycktes vara
henne ett behöfligt vapen, besvarade hon ungherrarnes
närgångna frågor och anmärkningar. Man betraktade
gravyrerna på väggarna; slutligen kom man in i Adalgisas eget
lilla rum och till en tafla, öfvertäckt med ett grönt
förhänge, igenfästadt omsorgsfullt med knappnålar. Allas
nyfikenhet retades och Skoglar uppfordrade Adalgisa med af
svartsjuka gnistrande blickar, att genast afslöja denna tafla,
som var honom alldeles obekant. Den unga flickan hoppade
upp på en stol och förklarade i kraftfulla ordalag, att förr
skulle de få slita henne sjelf i stycken, än hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
