Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofdam, den magtiga prinsessan af Castel Franco, brinner
för den sköne nordiske ynglingen, och då han icke besvarar
hennes böjelse, så förenar hon sig med Johannas förskjutne
älskare, hertigen af Salerno, för att hämnas. De beväpna
sina vasaller och storma slottet i Neapel, men Carl försvarar
sin brud och drifver segrande fienderna tillbaka. Salerno,
ursinnig, smyger sig in i drottningens sängkammare, der
äfven Carl efter segern infinner sig. Efter en lång, i lyriskt
hänseende serdeles förtjenstfull scen, mellan drottningen och
Carl, störtar Salerno, ursinnig af svartsjuka, fram, drager
sitt svård och anfaller rivalen. Denne försvarar sig, men
faller slutligen, hvarefter segraren flyr, gripen af ångerns
qval, och Johanna sjelf, förkrossad af sorg, innesluter sig i
ett kloster.
Sådane äro i korthet handlingens hufvudmomenter. Den
ena scenen utvecklar sig enkelt och naturligt ur den andra,
om man undantager den stora brådska, hvarmed
sammansvärjningen både beslutas och utföres, hvilken visserligen
förefaller något onaturlig. Men den unge kammarjunkaren
synes med envishet hafva hängt fast vid den gamla klassiska
regeln om tjugofyra timmar, ty jemnt så lång tid upptager
hela dramat. Der fattas sålunda icke enhet i tid och rum,
ty hela handlingen föregår på slottet i Neapel. Men
der-igenom har, som sagdt-, den olägenheten uppstått, att
händelserna rusa alldeles för häftigt på hvarandra, hvaraf följer
att sjelfva det dramatiska machineriet oupphörligen måste
arbeta. Om detta är ett fel — hvilket (let utan tvifvel är —
så hade det bordt anmärkas, men med skonsamhet och
välvilja.
Hvad språket beträffar, så torde rättvisligen böra
erkännas, att få af våra versifierade dramer ega ett skönare,
renare, högstämdare. Hvar och en skall med nöje läsa detta
arbete, i hvilket man på många ställen skall finna en in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
