Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Kullberg, af Herman Bjurstén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergs prosaiska skrifter oemotståndligt banat sig en väg till
den läsande publiken. En orättvis kritik — en kritik, som
icke förmår skilja person ifrån sak, uträttar i det hela taget
ganska ringa. Den vinner måhända ögonblickets triumph,
men sanningen tager dock förr eller sednare ut sin rätt,
likasom icke heller det väldigaste utpuffande af dåligt eller
medelmåttigt kram någonsin förmått skänka en varaktig
glans åt något namn.
Men en framtid, och ganska lång, är otvifvelaktigt
beskärd åt många af Karl Kullbergs skapelser. Vi vilja icke
tala om En ung muns memoirer eller En dansös’
bekännelser, hvilkas något tvetydiga innehåll förråda den unge,
lekande, sinnligt målande eleganten. Men några år förflöto
— och lifvets allvar trängde sig alltmera in på den förut
så njutningslystne ynglingen, för hvilken nöjets retelser snart
nog förlorade sin öfvervägande trollkraft. Plan lemnade
Stockholms lysande salonger, soiréerna hos Brahe,
promenaderna och kaféerna på Djurgården, teatrarnes hvimmel,
dansösernas budoirer . . . Han insåg snart det tomma, ihåliga,
andefattiga i det lif, åt hvilket han med ungdomlig
hänförelse öfverlemnat sig. Han skyndade till Upsala, för att
afsluta sina juridiska studier och egnade sig sedan med
allvarlig ifver åt sitt kall såsom tillförordnad domare i
landsorten. Under denna tid hvilade dock icke hans penna och
han skänkte oss: Gustaf den 3:dje och hans hof (1839),
Domaren (1842), Genremålningar af en planksirykare
s. å. Den sista menniskan, skaldestycke (1843.)
Bland dessa arbeten utmärker sig Gustaf d. 3:dje och
hans hof i främsta rummet genom en stil och en
framställning, i elegans täflande med de litterära koryféernas under
sjelfva det skildrade tidehvarfvet. — Domaren är en roman,
som i alla afseenden förtjenar namnet svensk och i hvilken
författaren med säkra drag tecknar karakterer och situationer
ur det svenska folklifvet på landsbygdeu. I Domaren har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
