Svea folkkalender / 1858 / 147 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tysta kraften, poem af Fr. Hedberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den tysta kraften.

Poem af F. Hedberg.

En klippa reste, stolt och hög, Mot himmelen sin topp. Ifrån dess hranter örnen flög Med mod mot solen opp. Och stolt hon stod i dagens sken Och tyckte sig i prakt allen; Fann intet uppå jordens rund Så fast som hennes egen grund. Med högmod sade hon till sig: »Fritt himlens åskor må Omkring min hjessa samla sig För att mig nederslå; Fritt rase stormens vilda hot, Mitt nakna bröst tar den emot, Och utan verkan studsar den Vingbruten från min barm igen! »Så skall jag stå mång tusen år Och lyfta hjessans topp I sommar, vinter, höst och vår Mot himlahvalfvet opp, Och slägten skåda, ömkansfull — Nedsjunka uti glömskans inull, Och trona uppå griften se’n, En jätteformad bautasteu.» — En liten blygsam källa flöt Yid klippans fasta fot Så stilla utur jordens sköt Och hörde hennes hot. Men intet tal den källan höll, Dess droppe bara föll — och föll Ihärdig, tyst, af ingen hörd, Hon sådde frö till väldig skörd. Ej någon brådska hade hon, Och hvar minut blott såg, Ilur droppen föll med sakta ton Och med ihärdig håg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>