Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dödsrunor af J. M. Crusenstolpe
- Karl Anders af Kullberg
- Jacob Niclas Ahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Anders af Kullberg
är af en annan hand tecknad på ett annat ställe i denna
kalender, dit vi hänvisa.
*
Jacob Niclas Ahlström
föddes i Wisby 1805 och röjde redan som skolgosse
ovanliga musikaliska anlag. Ännu innan han vid 19 års ålder
blef student, hade han gifvit konserter på både piano och
orgel. Medellöshet hindrade honom att fullborda den
akademiska kursen, och för sitt uppehälle, dels medföljde han
som orkester-anförare en kringresande theatertrupp, dels gaf
han musikaliska lektioner i Carlskrona, der han för någon
tid bosatte sig. Sedan han 1831 inför Musikaliska
Akademien undergått musikdirektörs-examen, blef han följande året
Director Musices vid läroverket i Westerås samt orgelnist
vid domkyrkan derstädes. Dessa befattningar innehade han
10 år, och kallades 1842 af kapten Lindeberg till
orkesteranförare vid den af honom då skapade Mindre Theatern.
Ahlström blef tillika lärare för Kongl. Theaterns elever och
musikdirektör vid Andra Lifgardet.
I arbete var han outtröttlig och antalet af hans
kompositioner gränsade till det otroliga: öfver 100 för theatrar
i Sverge, utom kantater, trior, qvartetter, symfonier och
ou-verturer; 200 nya enterakts-stycken och arrangör af 250
dito; samlingar af öfver 300 folkmelodier, m. m. Och ändå
fanns efter honom fullbordade verk, som icke hunnit blifva
uppförde!
Man frågar sig huru han kunde räcka till så många
hopade och ansträngande göromål? Svaret lemnar hans
biograf och vän, Blanche, med känslans hela värma i följande
tirad: »Den som sett honom vid sitt arbetsbord långt före
solens uppgång och långt efter dess nedgång, knappast
gif-vande sig tid att kasta i sig några bitar fattigmans föda, —
Svea. 1858. 1 l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1858/0189.html
