Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fosterlandskärleken, skaldeförsök af F. Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der i den dystra, sekelsgamla skogen,
Der ingen torfva ännu vändts af plogen
Och der blott björnen reder till sin bädd,
För att till slat, sin gamla vana trogen,
Uti den ludna vinterdrägten klädd,
Bortslumra tryggt den långa, kalla natten,
Tills tranans rop höjs öfver träskets vatten 1
Gån nt och skåden detta allt, och lären
Hvad som hos fädren födde kraft och mod,
Som satte stål uti nordmannahären
Så att orubblig såsom berg den stod,
Och då, så sannt J nordens söner ären,
J skolen älska denna bygd så god,
J skolen lära lysten ovän vika
Med skam och blygd bort från den minnesrika!
Den sanna enigheten styrka föder: ■
Så älskom enigt, varmt vår svenska jorcj,
Och längtom icke till det varma söder
Ifrån vår herrliga, vår friska nord! —
Se! djupt för våldets pilar menskan blöder
Der vid naturens rikt nedtyngda bord, —
Och söderns drufvor glöda blott för slafvar,
Som rädda smyga fram bland forntids grafvar.
Fri är den svenska man som fordomtimma,
Fritt är ännu hans land, som förr det var,
Och huru djerft än våldets hopar stimma,
Och huru vildt än stormen kring det far,
Fritt skall det ännu genom sekler glimma
Blott vi det älska som i fordna dar:
Ännu ej yxa hörts vid elfvens brädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
