Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtioåriga minnen från Finlands sista strid 1808, af G. Montgomery (med portr. af Adlerereutz, Döbeln och Sandels)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återtåget fortsattes till Tavastehus. Här hade general
Klercker samlat sina spridda skaror. Han trodde finska
hären stark nog att mäta sig med sin något talrikare fiende.
Han ville vedervåga en hufvuddrabbning; han menade att
den fiendtliga stora styrkan föga betydde mot åtrån hos
truppen att försvara sin fosterbygd, att i de sinas åsyn få
uppenbara hvad stridslusten, hvad modet, ihärdigheten och
den varma fosterlandskänslan kunde åstadkomma.
Denna tillförsigt, denna sinnesstämning, underhållen och
stärkt af de tillfälliga drabbningar, som redan egt rum,
trodde Klercker sig böra begagna, helst ett otvunget återtåg af
honom ansågs både olämpligt, modfällande och klandervärdt.
En afgörande slagtning var, på dessa skäl, af honom
beslutad, då högste befälhafvaren h. e. grefve Klingspor
anlände med konungens instruktion af den i Febr., hvari,
under några matta förbehåll, den modlösa lemnades tillstånd
att »fly ända upp till nordens ödemarker, utan att behöfva
«ens se sig tillbaka efter den fiendtliga styrkan, som förföljde».
Klercker, Adlercreutz, von Döbeln, grefve G.
Löwen-hjelm *) och några andra voro af motsatta tankar, men
högsta befälhafvarens befallning måste åtlydas. Den
förstnäm-de, neml. Klercker, ville «sjelf utföra sin plan och med sitt
»73-åriga hufvud ansvara för utgången,» tilläggande med
värma: »må det falla för fäderneslandet.» ’
Men det var icke detta ärans hufvud utan
fäderneslandet som föll, åtminstone i vanmnkt och styckadt genom
det fega återtåget; ty hade ryssarne — hvad som
otvifvcl-aktigt inträffat om drabbning egt rum — blifvit slagna
och med detsamma från Finland fördrifna, så hade fälttåget
för den gången varit slut och Alexander skulle noga och
länge besinnat sig innan han vedervågat ett nytt. Så mycket
mindre hade han gjort det, som, besynnerligt nog, ryska
*) Klingspors och arméns general-adjutant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
