Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtioåriga minnen från Finlands sista strid 1808, af G. Montgomery (med portr. af Adlerereutz, Döbeln och Sandels)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den måste nu öfvergifvas sedan den förut vid Tavastehus
aå modige gråliåramannen Klercker ej mera hade
beslutsamhet nog att, med tillhjelp af uppkallad folkbeväpnings ökade
kraft, vedervåga en strid på lif och död med fienden,
som troligen då blifvit slagen. Hade Klercker blifvit det,
så hade följderna likväl ej blifvit ändra än de nu frivilligt,
blodlöst blefvo: Finlands förlust’).
Att ej beskrifva återtågets, köldens och fältsjukans
förenade härjningar, återstår blott att omnämna den obehagliga
och sorgliga slutscenen, neml. den tappre general
Gripenbergs förhastade kapitulation vid Sei vis den 25 Mars
1809. Genom hans brist på förutseende, fintlighet och
omtanka anammade ryssarna nästan hela återstoden af den
hopsmälta finska hären. »Med förtviflan och sorg, med
förbannelser och tandagnislan, öfverlemnade dessa tappra
sig åt fienden, sönderbrytande, trampande under sina fötter
de vapen, de trophéer, de hittills så ärofullt,, med lif och
blod, försvarat. Hvarken det egna eller ryska befälet vågade
förebrå dem denna ädla harm, som förbittrade sjelfva
återseendets glädje emellan föräldrar, makar, barn och vänner
i hemmet.»
Så slutades det sista finska kriget. »I hela svenska
historien finnes ej en bedröfligare epok», säger den ädle
baron Ehrenheim. »I eget sköte en hemsk och rådvill
öfver-styrelse, som spridde, slösade, missbrukade de yttersta
krafterna utan annan synbar plan, än ett blindt hopp på det
tillkommande, under lättsinniga, förtviflade uppoffringar af *)
*) Man kan om Hysslands eröfringssystem instämma med Tegnér:
»Väl formar den starke med svärdet sin verld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flygten.
Hvad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.»
Svea 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
