Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtioåriga minnen från Finlands sista strid 1808, af G. Montgomery (med portr. af Adlerereutz, Döbeln och Sandels)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sandels var längre än de föregående, med ett manligt,
imponerande utseende, en rak och något styf hållning. En
ntmäTkande egenhet var hans hängande underläpp, då något
vigtigt eller oroande sysselsatte-honom. Själsnärvaro i faran,
ädelhet och ståndaktighet, sinnesstyrka och karaktersfasthet
ntmärkte alla tre. Adlercreutz egde ett okufligt och öppet,
Döbeln ett snillrikare, Sandels ett mera beräknande mod.
Ingendera var hatare af bordets och glasets nöjen; v.
Döbeln var likväl mindre älskare af dem än de andra. Deremot
var han den mest originella. Hans egenheter, hans, om man
så vill, besynnerligheter, hans sätt att öfverraska genom
frågor och svar äro lika rikskunniga som oförglömliga*).
På slagfältet var Adlercreutz alltid främst. Hans
naturliga mod hänförde honom utan all besinning af fara för
lif och lemmar, han lifvades af skottvexlingen och de blanka
Vapnens gny fröjdade hans oförfärade hjerta. Han var under
kampen klarsynt och under strapatserna outtröttlig.
Dessemellan kunde nöjet och hvilan vinna insteg.
Döbeln, hetsig, orolig, föränderlig **) under vanliga
förhållanden, var på stidsfältet lugn, rådig, följande med
snille-ingifvelser och djerfva planer blodshändelsernas förlopp.
Han var eh krigsörn med allt genomträngande blick,
slagfärdig och segerhungrande.
Sandels, en hög gestalt med ytligt kall blick, varunder
stridstumultet varm, bister, fruktansvärd’**), samt mera
beräknande än den förstnämnde, men mindre snillrik än den
sednare.
*) Förfji skulle kunna anföra så många af dem att de utgjorde en
hel afhandling för sig sjelfva.
“) Också hade han i sitt sigill föränderlig till valspråk, såsom
motsats till den lika tappra general v. Vegesacks oföränderlig.
"*) Också fruktades han af sina biträden mer än för de ryska kulorna,
då läppen hängde, rösten var bister och orden hvassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
