Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Münster och Osnabrück (ett hittills otryckt stycke af Gudmund Silfverstolpe)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som aldrig mandom tagit, evigt unga,
som under Silandet att form anamma
ej något mistat af sin skärs flamma,
och mången sång du hörde då, som hög
uti sitt urhem klingar, dold för jorden,
som aldrig öfver läppens fängsel flög
och aldrig kyldes bland de första orden
i menskomål. Ty herrligast Och störst
är dikten, då i själen först han vaknar,
förrän han bryter ut i bragdetörst
och sedan bleknar bort, ju mår han saknar
den sanna formen för sin eldgestalt.
Han kan väl sedan gläda, tjusa allt,
Men som en varelse i former sluten,
en Genius, medveten af sitt jag,
har han sig gifvit under dödens lag
och brinner sedan endast för minuten. —
Men härom mer än nog. Förstår du väl
den vida skilnad mellan kropp och själ,
emellan tung materie och ether,
då finner du också att den, som fått
den gyllne sångens gåfva på sin lott,
det lägre lifvet, då han kan, förgäter.
Corpus.
f
Ja, rimma du. Beson är på min sida.
Ja, då han kan; det är också det enda,
som jag begrep af allt det granna bingbång,
du nu har dukat opp i stora ord.
Men se, så länge vi tillhopa hänga,
så kan du intet annat än hvad oss
gemensamt båtar. Då vi engång skiljas,
har du din’finhet. Men då du dig slog
på denna bog, på den poetiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
