Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne hittills otryckta stycken af Esaias Tegnér (med illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Riktigt nog, sad’ Frithiof, men hnr skön du var
af den målningen man ändå känner föga.
Skaldens tafla blir oss aldrig fyllest klar,
sväfvar dunkelt endast för vårt inre öga.»
»Och hvad hjelteetorhet på din panna satt,
hvem, sad’ Ipgborg, kan väl det i boken skåda
Hvad? om vi hos Sandberg stege af i natt,
snte för Valkyriemålaren, vi båda?» —
Qvällen lade rosenmanteln på Norrström,
natten somnade med stjernorna i strömmen.
Då till målarn gingo begge i en dröm,
och uppå vignetten se vi nu den drömmen.
Sanna som i lifvet de på bladet stå,
som i lifvet, begge kärleksfullt förente.
Litet afundsjuk, men mera glad ändå,
suckar skalden: ack! så var det som jag mente.
Till Crusell.
Ingborgs klagan är på mången rosenmund
lik en näktergal som slår i rosenhäcken,
är i flera hjertan än, i saknans stund,
lik en turturdufva kuttrande vid bäcken.
Snart den turturdufvan ut till Södern far,
sitter klagande uti orangelunden,
är den tonen Nordbo? frågar då en hvar,
fryser ej i Norden hjertat till, som sunden?
Men jag svarar, J förstån ej våra fjell,
blott en enda forntidsdikt är höga Norden,
Hvar den dikten sätts på noter af Crusell.
lärer tonen — fast J ej begripen orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
