Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oliveblad till de Unge, af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt lifvet och som ej sjelfva vilja gifta sig. Deremot anser
»far och mor och hela slägten alldeles nödvändigt, att den
unga herrn gifter sig och stadgar sig». Han slår sig således,
för att på något sätt få en fast punkt för sina tankar, på
att kurtisera och friar kanske, dock utan att frånträda sin
slappa natur — blir en långögd fästman, en litet sötsliskig
men intetsägande älskare och slutligen en tråkig man, som,
huru hustrun än vill göra hemmet trefligt, aldrig finner trefnad
i sitt hus. Detta har ett kardinalfel — det att vara ett
hem; sådana interessanta Herrar äro hemlösa hela lifvet
igenom, emeda: • de anse hemmet som ett slags fribröd på
Danviken, endast till för sådana, som ej kunna njuta af lifvet.
Gif en sådan genast en korg. Det tar ej på honom
mera än mangling på en gammal våt ’handduk.
5:0. Fåfänga narrar kännen J nog igen utan all
be-skrifning. Om Ni förbarmar Er öfver en sådan, så kommen
väl ihog, att J aldrig i hans hjerta fån en högre plats äp en
annan dyrbar möbel. Han skryter med Ert utseende, era
talanger — era alla företräden, utan att derför akta Er sjelf
högre. Ni är och blir blott ett verktyg för hans fåfänga.
Är ni Grefvinna, men han heter Mårtensson, så får ni höra
honom befalla folket att kalla Er »Grefvinnan Mårtensson» —
det är namnet Mårtensson, som genom Er får en greflig
klav — hvad ni sjelf heter gör intet till saken. — Är han
simpel adelsman, men ni dotter af en beskedlig
kryddkrä-mare utan namn — så är han mycket noga, att Ni får heta
Hennes Nåd, hvilket ock händer, om han som Kungens
tro-tjenare är Adlig vederlike; — men han rigtigt rodnar för
att berätta verlden, /att Er far hette Andersson.
Som ungkarl kännes han igen deraf, att han har en
hel hop ungdoms-vänner, som han icke kännes vid, som han
ej helsar på på gatan o. s. v.
Om nu alla dessa äro godt, hederligt folk, men utan
rang — oeh dertill kommer ett rigtigt raseri att bli bror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
