Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afskedet. Poem af —ed— (till en tafla af Tidemand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack jol Ej är det rikt som söderns länder,
Men än för redlig sträfvan har det bröd;
Ännn bor frihet qvar uppå dess stränder
Och modersmålets klang är icke död! —
Dock! de af smittan gripne hän må draga,
Här hjelper ej att råda, ej att klaga.
Se här en atskedsbild bland många andra:
En far, som signar sonen från sin bädd, —
De gamles smärta gör det tungt att vandra,
Blott ystra pilten der. han är ej rädd!
Då under tårar gamla farmor fattar
Sondotterns hand, — åt barnets fröjd han skattar!
O! ha de mod att lemna, nppå färden,
De gamle två i sorg och ensamhet?
Ja! »Emot vester!» «hän till nya verlden!»
Så ljuder ropet, och de lyda det! —
«Guds vilja ske!» — så sucka tyst de gamla,
Och utan stöd mot öppna grafvar famla!
Men de, som draga vesterut, hvad finna
De väl till slut på efterlängtad knst?
Jo, samma äflan för att .lyckan vinna
Och tyngre möda! — Med nyvaknad lust
De längta åter bort till hemmets stränder —
Men — ärfda torfvan vänds af främlingshänder!
— ed —
•HH*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
