Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Magnus Martin af Pontin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plägat tilldelas biskopars söner, som en gärd åt deras fäden.
Samma år (1805) han blef medicinsk licenciât anställdes
han som fältläkare vid arméen i Pomern; och under det
nästföljande årets lopp promoverades han icke allenast till
chirurgisk magister och medicinæ doktor med hedersrum,
utan blef dessutom medlem af Collegium Medicura och
tillförordnad provincialläkare i Stockholms län. 1807
utnämndes han till hofmedikus, i hvilken egenskap han 1808 och
1809 uppvaktade drottningen och de kongl. barnen på Haga,
samt efter statshväifningen f. d. konungaparet, först på
Gripsbolm och sedermera under afresan ,till Carlskrona.
Sistnämnda år blef han konungens lifmedikus. Det följande
året fick han, tillika med Berzelius, förtroende-uppdraget, att
resa ner till Skåne, för att öfvervara öppnandet af
kronprinsen Carl, Augusts lik och utröna förhållandet med hans
dödssätt. Senare på sommaren (810 åtföljde Pontin
drottningen till Strömsholra och Örebro under riksdagen. Ännu
samma år afskickades han till Helsingborg, derifrån han
under resan till hufvudstaden uppvaktade den nyvalde
kronprinsen Carl Johan, äfvensom någon tid efter dennes
ankomst dit. I December — allt samma år — skickades han
att som läkare möta och till Stockholm beledsaga,
kronprinsessan och arffursten Oscar. 1812 åtföljde han hofvet till
Örebro riksdag, 1814 till Uddevallas bad, och förblef
drottningens läkare till hennes död 1818. Till assessor i
Sundhetskollegiet utnämndes han 1831 och till medicinalråd 1835.
Lägger man nu härtill gröna halsbandet och
Nordstjer-nans lilla kors, så syntes på herr af Pontins lott hafva
fallit alla de utmärkelser, som en svensk läkare kan
efter-sträfva, hvilket åter borde utmärka skicklighet af första
ordningen i sitt fack. Sådant var likväl icke förhållandet.
Visserligen innehade han rikligt det kunskapsmått, som för
läkarekonstens utöfning erfordras, men han saknade den
säkra och skarpa blick, som genomskådar på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
