Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af J. M. Crusenstolpe - Jacopo Foroni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jacopo Foroni.
Under Italiens sköna himmel och i marmorstaden Yerona
öppnades Foronis ögon för dagens ljus 1825. Liksom
genom en vink af ödet om hans slutliga bestämmelseort, hade
Sveriges kronprins, sedermera vorden konung, i Foronis
födelsestad 1822 gjort personlig bekantskap med flera af
Europas furstar och statsmän, samlade der vid det årets
ryktbara kongress. Foronis far — kapellmästare han också
— gaf sjelf och tidigt sin son undervisning i tonkonsten,
men lät tillika gifva honom en uppfostran, som gjorde Jacopo
skicklig jemväl för embetsmannabanan, Hans bildning blef
derigenom mångsidig. Han var icke främmande hvarken
för juridikens trägna och tröga, eller för geni-officerens
strategiska studier, dem han äfven någon tid hade tillfälle att
praktiskt tillämpa, innan han, efter den misslyckade italienska
frihetsstriden, i hvijken Foroni med hänförelse deltog, valde
musiken uteslutande till sitt hufvudstudium och lefnadsyrke.
Den inbördes bekantskapen mellan Jacopo Foroni och
Stockholm gjordes först 1849, då han som orkester-anförare
åtföljde en kringresande italiensk theatertrupp, hvilken här
med förtjent bifall gaf representationer å Mindre theatern.
Den sydländska elden antände sympåthier i våra nordiska
sinnen. Le b^au monde, la haute volée strömmade
till italienarne och man ville knappt höra talas om svenska
operan. När kapellmästare-befattningen bär sedermera blef
ledig, ingick det i höga vederbörandes beräkningar, att vinna
de högre kretsarna för theatern, genom en orkester-anförare
från den omtyckta italienska truppen. Man missräknade sig
icke på hvarken verkan af utnämningen, eller den
utnämndes förmåga.
Denna utvecklade sig i den dubbla rigtningen af
orkester-anförare och tonsättare. I den förra egenskapen lemnade
hans verksamhet ingenting öfrigt att önska, och i den
sed-Svea. 1859. n 11
’ VjOOQLC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
