Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laga skifte. Bysägen från Upland af Nepomuk (med 2:ne illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du talar icke ett ord om Anna, den vackra Anna, din
barndomsvän, din huldgudinna; jag minnes ju ännu lifligt
huru du som gosse gjorde hus och vagnar St hennes
dockor, hur du som yngling räddade hennes lif undan en
ilsken tjur, oeh hur du som student på hennes födelsedag
sjöng en sång, som sjelfva den kritiske Wilhelm Ruda
ansåg som ett mästerstycke. Är hon död, emedan du
icke har ett ord om henne?”
”Nej, Gudskelof, men just derföre att hon lefver här,”
svarade Kalvar, med handen på sitt hjerta, ”talar jag
icke om henne.”
”Jaså, ären J förlofvade? Har du kunnat besegra
den envise gubben Stadigs ovilja för dig? Tecknar han
icke ännu sitt namn som förr med L Stadig, till bevis
på sin istadighet?”
”Jo, visst, men jag hoppas att min kärlek skall
öfver-vinna alla hinder; jag är dock ännu icke rätt säker på
Annas eget tycke.”
De begge unga vänneme foro till Upsala; der
skildes de, men ”icke utan tårar”, hos sin gamle vän och
farbror Berlin, den tiden den ende, som hade gammalt
vin för gamla vänner. Herman sade vid sitt afsked:
Helsa Elfrida hjertligen — nej, helsa henne icke, det är
icke värdt att hon minnes mig; innan jag kan uppfylla
mina eder i den blomstrande syrénhäcken, dör mitt hjerta
i torra protokoller. Det är bättre att hon glömmer mig;
jag kan dock aldrig glömma henne. Farväl!
2.
Halvar fortsatte ensam sin väg på andra sidan
Upsala. Med erfaren och skarp blick mönstrade han alla
mötande föremål, under det han lät sina sediga hästar
springa hur de ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
