Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bältespännarne. Poem af Er. Hedberg till J. P. Molins grupp af samma namn (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Ragnar svarade: »Rätt du har talt, min mö!
Räck mjödhornet fullt åt sonen af Aukathor,
Som varit i striden
Ragnars koppargj ordade sköld.»
Och lätt, som dansande elfva i månlyst lund,
Steg rodnande mön med bräddade hornet fram
Till väldige kämpen,
Drack med leende mnnd hans hell!
Men Björn lik vaknande storm lade djcrft sin arm
Kring ungmöns lif, och han drog henne till sitt bröst,
Och hastigt som blixten
Stal från läpparnes glöd en ros.
•Bort tvekan!»—ropade han — »vid den starke Thor-,
Ditt öga o mö, bar uppsmält mitt bjertas is,
Som drifva för solen
Smälter kraftens stål i min barm!
»Som brudgum famnande dig ser mig nästa sol
Som stiger i glöd ur rodnande österbaf,
Och ve den som ställer
Sig emellan Björn och hans rof!»
Men ungmön, snabb som en hind, vred sig ur hans arm
Mer skön uti vredens skrud än i mildhetens,
Och hotande Ragnar
Ifrån högan bänk stiger upp:
»När blef det väl gästväns sed uti nordens land
Att röfva med våld från mångpröfvad vän hans brud y
Min är hon, och ingen
Vill jag råda att glömma det!
•Kom åter, Björn, till dig sjelf, låt ej Lokes röst
Förleda en ärlig kämpe till nedrigt dåd!
Räck ärligt mig handen,
Och blif åter hvad förr du var!»
»Med fagert tal» — sade Björn — »du ej dårar mig,
Min blifver den sköna, ty jag är den starkaste;
Må ej ungersvennen
Lära seder åt pröfvad man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
