Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bältespännarne. Poem af Er. Hedberg till J. P. Molins grupp af samma namn (med lithogr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och står besviken på sin ungdoms fröjd
Vid brädden af den graf der hoppet göms.
Men utan högljudd klagan dock, lik den
Som vet att döden icke skilja kan
Två trogna hjertan längre från hvarann,
Än for den stund som flyr, tills Odios sal
Upplåtes för den efterlemnade,
Och lifvets saga är förtald till slut.
Så, småningom, med hjertat luttradt mer
Hon sörjer dem, som man det skönas fall
På jorden sörja skall, med tanken höjd
Upp till dess fosterland, den himmel blå,
På hvilken hvarje nyfödd dag som gryr,
Med morgonrodnans purpur vittne bär
Om att dess fall härnere är det bål
Hvarfrån det träder an sin himmelsfärd.
Och ensam vorden som en asp i lund,
På fränder fattig som på qvistar furn,
Hon vårdar troget kämpaparets graf
En bild af troheten.i högan nord,
Till dess hon sjelf går uti högeu in
Att hvila få invid sin Ragnars bröst.
Och ämne ge till saga och till sång,
Och stå förevigad i mejselns verk
Liksom en vårdkas, som påminner oss
Om flydda tiders seder, som med allt
Sitt vilda trots, sin styrkas öfvermakt.
Var mera rik på handlings jättemärg,
På storsinnt bragd och manligt dödsförakt
An nutids anderika slägte är
Hur långt det hunnit än på vetandets
Och ljusets bana, och hur högmodsfnllt
Det med medömkans löje blickar ned
I flydda tiders Bagokrönta graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
