Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kungliga brudgåfvan. Berättelse af Marie Sophie Schwartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga mön till far om hvad du hört och sett, så märker
jag dig till evig tid. Ja, jag krossar refbenen på dig;
du vet, att mina näfvar icke äro att leka med.”
”Jaså, du vill låta din syster bli dender tiggarens
hustru,” skrek Mattes; ”men se, det blir då icke af, för
fader Lars har bättre vett. Yisst tror du dig lättare
kunna förstöra hvad dina föräldrar lemnat efter sig, då
du får en lätting som du sjelf till svåger.”
Svaret härpå blef handgripligt. De båda
bondsönerna drabbade samman och ramlade om hvarandra helt
grundligt. — Mattes fick på ett hogst obehagligt sätt
göra bekantskap med Pehrs knytnäfve, så att han blef
qvarliggande på platsen, en lång stund sedan hans
tukto-mästare aflägsnat sig. Med möda reste han sig upp:
mumlande, under det han gned sina värkande lemmar:
”Detta skall Elsa ha igen!”
Den följande dagen lemnade Gunnar byn, för att
begifva sig till Carlskrona. När Elsa till afsked lade sin
hand i Gunnars, hviskade hon med tårdränkt blick:
”Gud vare med dig, kärasten min! Det är mig så
trångt omkring hjertat, liksom jag bjöde dig farväl för
alltid.”
”Elsa, Elsa, min fagra fiicka, bort med alla slika
tankar; nästa midsommar är jag åter hos dig.” Gunnar
log hoppfullt emot henne. En kyss, ett famntag, derefter
var han borta. Vid grinden stod Pehr.
”Jag följer dig till vägs,” sade han. Elsa såg bror
och älskare försvinna och med dem den vackra fiickans
fridfulla dagar.
Några veckor derefter sade fader Lars till sin
dotter med bestämd ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
