Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Georg Gabriel Emil von Troil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknades helt och hållet i HartmansdorfFs. I stel och
sträf hållning voro de begge antipodeme hvarandras
vederlikar — ja, Troil var till och med vida mer
frånstötande än Hartmansdorff.
Det var i financiella frågor, som v. Troil först och
egentligen gjorde uppseende. Hans rediga begrepp
fängslade i dem uppmärksamheten. Ofelbarhetens nimbus
hade bortdunstat från Carl Johans regering när Troil år
1828 först beträdde riksdagsbanan. Kall och beräknande
i allt, slöt han sig till den moderata oppositionen; men
försigtig äfven som oppositionsman, förde han ett hofsamt,
men derföre icke mindre bestämdt språk mot regeringen,
under det att han mot hennes underordnade verktyg och
politiska klackörer emellanåt slungade förkrossande
sarkasmer. Genom detta väl valda sätt att hålla tungan
rätt i munnen stängde han icke för sig dörrarna till grefve
Brahes audiensrum för ögonblickot, men öppnade i stället
åt sig dem för framtiden uti konung Oscars.
Utsädet bar frukt så snart denne monark uppstigit
på thronen. Från en subaltemgrad som militär
utnämndes Troil i hast till chef för fångstyrelsen, qvarstadnande
tillika på krigarebanan, för att i båda rigtningama åt
honom hålla vägen öppen. Det var ett vedermäle af gunst
utom ordningen, som Troil ganska säkert ej lemnat
oanmärkt, om det under den föregående regeringen
vederfarits någon annan än honom sjelf. På det civila
embets-verket införde han nu krigstukten; ty frihetsvän så
länge och för så vidt det gagnade hans intressen, var
han i lynne och af böjelse despot, och generaldirektören
von Troil gaf åt fångvårdsstyrelsens sammanträden den
pedantiska sträfheten af ett majorsförhör, på detta sätt
erinrande om begge de befattningar, som han samtidigt
innehade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
