Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Johan Gustaf Hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans regering; men så vida öfverste-löjtnant Hjerta
möjligen byggde någon personlig förhoppning på
thronförän-dringen, blef den, som många andra, ett slott i luften.
Öfvertygelsen om Hjertas skicklighet och om gagnet
för det allmänna af hans förmågas användande i statens
tjenst var emellertid så fotad och så spridd, att
vänskapen fann verksam beredvillighet hos män af stor
betydenhet äfven i det motsatta politiska lägret, då det gällde
att rädda honom ur financielt betryck.
För detta, periodiskt återkommande, blefvo dock
pal-liativer både otillräckliga och ändamålslösa. Hjerta
lem-nade tjenstebanan definitift 1830 och trädde ett par år
derefter äfven ur Bankostyrelsen.
Fördomsfri, frihetsvän och älskare af upplysning,
sökte Hjerta den hvarhelst den fanns att tillgå och ställde
sig i beröring med personer, genom hvilka den kunde
främjas. Till Lag-komiténs ledamöter Richert och framför
allt Zenius stod han i förtroligt förhållande och någon
tid äfven till publicisten Johansson.
Från det ögonblick öfverste-löjtnant Hjerta vände
ryggen åt tjenstebanan rigtade han hela sin håg och
verksamhet åt författarskap, synnerligast i tidningar. För
egen räkning utgaf han ”Medborgaren” och var sedermera
medarbetare i Aftonbladet, så länge det utgafs af en frände,
som med honom bär samma namn. ”Stockholmsbladet”,
som han utgaf i förening med Theodor Sandström, och
”Budbäraren”, der hans egen penna var den
hufvudsakli-gast arbetande, hade blott en kort tillvaro. Deremot
för-blef han en stadigvarande korrespondent åt flera
landsorts-blad. Företeelserna inom statslifvet följde han med
oaf-bruten uppmärksamhet, och hans starka minne svek
honom lika litet i detta afseende som hans sakra omdöme.
Utan att vara skald, skref Hjerta emellanåt vers, alltid
Svea. 1861.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
