Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Anna Ebba Aminoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofkretsen. Men könungen fann hennes umgängessätt så
angenämt, att allmänt påstods, det öfningslägret 1822,
enkom för hennes skull blef förlagdt på Öskjöldsmoar, i
hvars grannskap Carl Johan under lägret bebodde
egendomen Nordkjerr, som då innehades eller förvaltades af
landshöfding Flach, hvilken förördnades till
general-inten-dent vid lägret. Hans hustru gjorde, med den henne
egna intagande artighet, les honneurs som värdinna på
Nordkjerr.
Med drottning Desiderias och kronprinsessan
Josefinas ankomst till Sverige följande året förändrades
hof-vets lefnadsvanor. Någon tid derefter inträffade stora
förändringar äfven inom landshöfdingen Flachshus. Hans
ekonomiska ställning nödgade honom att begära afsked
och hans äktenskap upplöstes genom laglig skilsmässa.
Bättre än de flesta förstod fru Aminoff (så kallade
hon sig sedermera) att lämpa sig efter och skicka sig i
alla omständigheter. När tillika med samhällsrangen
hennes lefnads högsommar försvunnit, drog hon sig undan
hufvudstadens hyllning, innan denna öfvergaf henne, och
hon flyttade till en landsortsstad, der hon förde ett
särdeles inskränkt lefnadssätt, med beräknadt och emådtmål
att länge bibehålla helsa och fägring, att i
umgänges-lifvet blifva efterlängtad och sökt. Hon gick till sängs
regelbundet hvaije afton senast klockan 10, dröjde aldrig
längre i något sällskap och antog ingen bjudning till
aftonmåltid. Ryktet om fru Aminoffs utmärkta dans hade
föregått hennes bosättning nu i provinsstaden, och vid
der anställda dansnöjen var hon mera eftersökt och firad
än någon annan. Men med fint beräknad återhållsamhet
villfor hon blott sparsamt önskningarna att få se henne
dansa. Det skedde alltid som ett ynnestprof och blef
derföre som sådant uppskattadt. På detta sätt förstod
hon att småningom öfvergå från lyckans, fägringens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
