Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af M. J. Crusenstolpe - Carl Johan Ekströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835 utkorade Vetenskaps-akademien honom till sitt
ombud der. Året efter det sistnämnda riksmötets slut
tilldelades honom med adelskapet den sjelfskrifna
riksdagsmannarätten, hyilken han ock utöfvade vid derefter
inträffade riksmöten. 1837 förordnades han till
generaldirektör öfver rikets hospitaler och lazaretter, och 1849
till ordförande i Sundhets-kollegiet. På hans bröst
glänste bredvid Nordstjernans lilla kors den stora plaquen af
Wasa-orden; och således hade Ekströmer erhållit det
högsta mått af utmärkelser, som vanligen kan falla på en
svensk läkares lott.
Utöfningen af såväl hans yrke som hans
befattningar bar stämpeln af den myndighet, som fanns starkt
utpreglad i hela hans väsende. Han var, med ett
jovialiskt lynne, artig, utan att glömma sin värdighet, och
iakttog denna utan att brista i höflighet. Det var hos
honom icke konstladt, men natur. Hos studenten skönjdes
redan hvad man fann utbildadt hos general-direktören.
Under en viss epok af sin lefnad var Ekströmer
Sveriges anseddaste kirurg. Kanske skattade han för högt
förmånen och utmärkelsen att vara den störste, om icke den
ende att företrädesvis kunna anlita inom detta fack, och
man har förebrått honom, att han ej blott icke lagt sig
vinning om att uppamma skickliga kirurger, utan tvertom
sökt tillbakahålla och affägsna framåtsträfvande ämnen
— med ett ord: att han helst ville vara ensam i sin sak.
Till lycka för vetenskap och mensklighet blifva sådana
försök endast inom en kort tidrymd utförbara och stranda
mot la force des choses.
En de sista åren betänkligt tilltagande sjuklighet
påminte general-direktören Ekströmer, att han borde
beställa om sitt hus; men med samma nit för embetet som
för familjen, ville han, när krafterna aftogo, ej nominelt
innehafva en befattning, som ej längre kunde faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
