Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och mamsellerna nöpo i Gunillas silkesfransade
kläd-ning och fina, mjuka små händer. Hon sade ingenting,
men hon skämdes öfver hvad som forr varit hennes
stolthet: att hon och honnes syster varit grannare, såväl som
vackrare, än någon af herrskapsflickorna i socknen.
Plötsligt blef hon stående orörlig. Musik klingade på
något afstånd, violintoner så klara och rena, att sjelfva
den pladdrande sömmersketungan måste tystna dervid. De
fyra flickorna stannade såsom lasttrollade på marken; och
en enkel melodi, full af ljufhet, allvar och vemod flöt
obehindradt till deras öron på vågorna af den stilla
qväl-lens luft.
”Det är Mats,” sade Lotta efter en stund, då tonerna
mer och mer aflägsnade sig. ”Han tycker om att låta
fiolen ljuda ute i markerna ibland långt inpå natten.”
”Hvad han spelar vackert! Hvem har lärt honom det?”
”Ingen,” svarade Gunilla och såg på månan med ögon
som talade samma språk som violinen. ”Mats säger, att
så långt han kan minnas tillbaka sjöng vind och fors och
fågel och menniskoröst i hans öra: sjung med! sjung med!
Men han kunde icke sjunga. Och han gjorde sig
hvisselpipor och näfverlurar, men det ville inte låta som det
skulle, fastän alla som hörde honom sade att han blåste
förunderligt och bättre än stort folk.
"När han var tio år, fick han höra en spelman som
spelte på fiol; och han fick ta i fiolen och knäppa på
strän-garne, och spelmannen visade honom hur han skulle hålla
i stråken. Sedan dess fick Mats ingen ro förrän han hade
skaffat sig träd och lim och tagel. Han arbetade bittida
och sent och nöjde sig icke förrän han hade gjort sig en
fiol. Man den blef derefter, kan veta, och glädjen var
inte lång, ty hur han spelte och spelte, så blef det aldrig
som det skulle, och en vacker dag sprack fiolen i tu. Han
grät, men lagade sig fort till att göra en ny; och den blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
