Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hemmet, och hon dröjde icke att äfven här utveckla
dessa egenskaper.
Med mjölk, socker och skorpa, som hon omtänksamt
medhaft i den hit ämnade förningen, afhjelpte hon
barnets ytterliga behof af föda; och under det hon, med så
godt sätt som mången van bamsköterska, pysslade om den
lilla, hade hon skatter af tröstande ord, dels lästa ur
Biblen, dels tagna ur sin egen själ, att bjuda den döende;
skatter som så hjertligt gäfvos och så gerua emottogos,
att plågan tycktes förlora sin udd, och ett leende af hopp
och frid började upplysa den unga lidandes aftärda anlete.
Denna förmådde icke mer sjelf tala, men hennes öra
förnam de ljufva orden och hennes själ läskades deraf vida
mer, än hennes brännande tunga af den sjukdryck Gunilla
medfört och i små portioner gaf henne. Allt lättare flöt
Gunillas tal när hon märkte den goda verkan deraf. Hon
visste icke sjelf hvar hon tog orden ifrån, hade aldrig trott
sig om att tala så. Och medan hon lugnade modren,
vyssade hon i sina armar barnet, som snart mättadt
somnade i hennes famn.
Efter ett par timmars kärlekstjenst lemnade Gunilla
kojan, men blott för att skyndsamt återvända med en
annan ung qvinna, som bar på armen sitt lilla barn, hvars
rika näringskälla hon, på Gunillas bön, ville låta det snart
moderlösa barnet dela. Denna, som var en frisk, stark
menniska, inqvarterade sig i det kärleksrika dubbelkallet
af amma och sjukvakterska, bredvid den torftiga bädden.
Och först sedan Gunilla med omtänksamhet ordnat allt
så godt som möjligt för hennes vakpost och lofvat
återkomma tidigt nästa morgon, begaf hon sig på väg hemåt.
Det var då sent på qvällen och månans milda öga
lyste åter öfver nejden och öfver den unga vandrerskan,
hvars sinne var fullt af allvarliga tankar, så fullt, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
