Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddande Engel och Drottning. En episod ur Drottning Desiderias lefnad af Marie Sophie Schwartz (Med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unga flickan och hennes Bällskap utgjorde hans
enda åhörare; hon utropade med Eransk liflighet.
— Huru vackert! Jag skulle vilja höra om den der
sången än en gång.
Vid klangen af hennes friska och klingande röst såg
ynglingen hastigt upp.
Hans blick fästes på den unga flickan. Hennes
ovanliga fägring och intagande yttre gjorde ett så
öfver-raskande intryck på den fattiga gossen, att han tycktes
icke ha hört hennes ord.
— Han förstår troligen ej Franska, — yttrade det
äldre fruntimret, som omöjligt kunde falla på den tanken,
att en gatsångare kunde fängslas så af ett vackert
an-sigte, att han glömde svara, då man tilltalade honom.
Detta yttrande ryckte gossen likväl från hans
öfver-raskning. Han sade på dålig Franska:
— Jo, madame, jag känner verkligen så mycket af
ert språk, att jag förstod, det man önskar, att jag skulle
sjunga min visa än en gång.
— Nåväl, gör det då! — inföll den äldre damen
helt tvärt.
Ynglingen hade rest sig upp och med en ledig
bugning, som icke harmonierade hvarken med hans slitna
drägt eller hans egenskap af sjungande tiggare, efterkom
han tillsägelsen.
Under det den ungdomsfriska rösten ljöd, hade några
förbigående personer stannat såsom åhörare.
Gossen märkte dem ej. Han gaf icke akt på någon
eller något mer än den unga flickan.
Då han för andra gången tystnade, och flickan såg
sig omgifven af folk, aflägsnade hon sig, sägande med en
vänlig böjning på hufvudet:
— Tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
