Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddande Engel och Drottning. En episod ur Drottning Desiderias lefnad af Marie Sophie Schwartz (Med 2:ne illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan vände bort hufvudet med synbar motvilja for
att dricka.
— Anna, Anna, du gör mig alldeles förtviflad!
utropade Carl ångestfullt. Om du ieke dricker, så tror jag, att
du håller på att dö.
Ett par stora tårar föllo ned på Annas glödande
panna. Hon blickade upp till Carl och stammade med
flämtande röst:
— Jag skall . . . dricka; men det . . . gör så ondt,’
. . . så ondt.
Hon drack med stor möda.
Sedan hon gjort brodern till viljes, lade han hennes
hufvud emot sitt bröst, sägande:
— Tack, Anna! Hvila dit hufvud här, det är visst
bättre.
Han tryckte läpparna mot hennes panna.
— Ser du, min älskade syster, om du bara blefve
frisk, så skulle jag nog laga så, att vi komma hem till
Sverige igen. Jag vet nu, huru jag skall förtjena
respengar.
— Vet du? — Tala om det då!
— Orkar du verkligen höra på hvad jag säger?
— Ja, Carl, det gör jag.
Vid detta svar tindrade Carls ögon, och han
utropade gladt:
— Det gjorde du icke för en stund sedan. Anna,
Anna, du är bestämdt bättre af drycken.
Anna försökte småle; men det ville icke lyckas. —
Hon klappade brodern i stället.
Carl, som var endast femton år, egde ungdomens
lyckliga lätthet att vid minsta skymt af ljusning helt och
hållet hängifva sig åt de gladaste förhoppningar.
Sorger och missmod äro ej långvariga vid hans ålder
och tillhöra den alldeles icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
