Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amiral Claus (Fragment af en större romans ”Claus Störtebecker”) af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men reÅtén slängde han | ur pokalen
i lovart rakt, ’så ‘det yrade ‘kring:
”Dör Här du, gubbe, for det du ar gåleh!
Bias jjenia dfg Ties for ingenting;
inén spottar du hit, så vet och kaän:
jag ger dig, min far, så godt igen!”
På nordens haf båd’ i vesterled
och österut, var den känd, hans flagga,
så långt skepp uti sjön sågs vägga,
hvarhelst en ”krigare” tungsamt skred
längs kusterna fram ined proppfullt skrof,
af köpstad väntad och furstehof;
för hans, den drisfigas snabba galej
var hanseskutornas handelsgata,
hur eljest bred, för bred dock ej
och ingen krämarelags att rata.
Än här, än der, hvar en flotta drog
helt fredligt och lugnt sin långa fåra,
på en gäng frustade fram hans bog
och, girigt stjälahde hvarje kåra,
han kryssade upp med litet nog,
hån knep och knep och han vann och vann,.
nu är han der, nu han préjar an,
— det hjolper ej be, det hjelper ej klaga,
han väljer och tar, söm han täckes behaga.
Hvarfrån han så kom och hur han kom,
beständigt när minst man drömde derom,
en gåta det var och ett evigt under,
man hviskade allmänt om trolldomsfurider.
Men visst var detta, att hvar man såg
ett ségel plötsligt i sölen glänsa
uppöfver den skummande fjerran våg
vid horizonten, — der var att lanBa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
