Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemfärd och du kan lätt föreställa dig huru glad jag blef
d& jag såg röken från min kärestas boning. Det var en
lördagsqväll som jag åter inträdde i det fordna hemmet.
Far och en främmande yngling sutto vid bordet och spisade,
Hildur passade upp. Jag helsade ett vänligt och gladt
god afton, men erhöll inte något annat svar än en
förebrående blick af gubben och en forstulen nick af Hildur,
som rodnande vände bort sitt täoka ansigte. Jag anade
gelnast att mitt besök icke var särdeles välkommet
och jag blef snart öfvertygad derom. Gubben utfor
i en ström af förebråelser; han sade bland annat, att
jag förvridet hufvudet på hans dotter och att jag på
det hela var en oförskämd bengel, som kunde göra
anspråk på en storbondes flicka till käresta. Det var i
hans tanke höjden af galenskap och han beskärmade sig
grufligen öfver mitt uppforande. Slutligen visade han mig
på dörren och bad mig draga så långt vägen räckte. Jag
lydde ögonblickligt. Mitt hjerta svällde af sårad stolthet
och gäckad kärlek. I vredesmod ^vandrade jag till nästa
gård, der jag snart fick upplösning på gåtan. Gubben ville
nemligen gifta bort Hildur med en rik bondson,
densamme som gästade der för aftonen, men flickan hade
svarat ett bestämdt nej och högtidligen förklarat att hon
aldrig skulle taga någon annan än mig. Denna
underrättelse lugnade mitt upprörda sinne. Hildur var mig
trogen och jag längtade nu endast efter att få höra de
ljufva orden från hennes egen mun. Några dagar sednare
blef denna lycka mig äfven beskärd. Yi hade stämt möte
i en grotta i skogen, der vi punktligt sammanträffade och
njöto med fulla hjertan af återseendets ljufva glädje.
Hildur hade betydligt bleknat af oro och ängslan. Hon
hade tviflat på min trohet och lidit förskräckligt af faderns
hårda behandling, men alla qval glömdes straxt för stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
