Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tygelse förblef dock orubblig. Jag var och förblef i
deras ögon en trollkarl, som det var farligt att umgås
med. Man var rädd för mitt spel; man afskydde mig
8om pesten och gjorde allt för att slippa min åsyn. Ett
sådant bemötande sårade mig på det högsta. Jag gick från
fry till by, men öfverallt var ryktet fore mig och
mottagandet detsamma. Jag beslöt derföre att öfvergifva
fäderneslandet och försöka min lycka i Sverge. I en
stad, som heter Bergen, träffade jag en skeppare, som
förde mig öfver til1 Skåne. Här njöt man af mitt spel, utan
att störas af några fördomar. Jag spelade på många
ställen, och kom slutligen hit till Wisseltofta. Af en händelse
kom jag att spela för prostens slåtterfolk en afton. Jag
fann här en rask och liiiig folkstam, som har mycken
likhet med de bästa af mina landsmän. Af denna orsak
stannade jag qvar, emedan jag alltid älskat lifliga och
glada menniskor. Det öfriga vet du.
— Tack för din historia! sade Nisse. Den var
ganska underhållande, men mörk och dyster på sina ställen.
Jag beklagar dig af hjertat, ty du måste på det hela
vara bra olycklig.
— Ingen menniska behöfver vara olycklig om hon
förstår att uppfatta sin ställning i lifvet, genmält e
Norbaggen. Alla äro vi skapade för ett visst ändamål här i
verlden, och det beror på oss sjelfva om ändamålet
vin-nes eller förloras. Ghid leder våra öden som vattubäckar,
och han öfvergifver aldrig den som arbetar för det ädla
och goda, något som hvarje menniska kan göra, huru
obetydlig och ringa hon än må vara. Jag är visserligen
blott en simpel spelman, men jag vill utan skryt säga, att
jag uträttar mycket godt, hvarföre jag också städse är glad
till sinnes. Denna glädje kommer sig derutaf, att jag
älskar Gud öfver allt, och min nästa såsom mig sjelf. För
Svea. 1863, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
