Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ännu aldrig haft på min kropp ludna kläder. Dock
sörjde min förträfflige vän snart äfven för detta behof.
Han skaffade mig till låns en fotsid hundskinnstulubb,
hvarå hårsidan var vänd utåt, yttermera inlindades jag
i ett flera alnar långt bälte, mina fötter inträddes i
ett par bottforer af ”bälingar11 *), lappskor kallade,
händerna fingo till beklädnad ett par vantar, föga mindre än
de, i hvilkas ena tumme sagan förtäljer att dunderguden
Thor en gång inqvarterat sig; ändtligen försvann halfva
mitt hufvud i en ofantlig skälskinnsmössa. Må man tänka
sig mitt hyperboreiska utseende, då man tillika tager i
betraktande att större delen af mitt ansigte skymmes af
ett muselmanna-vulet skägg. Jag såg mig i spegeln och
utbrast i ett gapskratt. Jag tyckte mig snarare likna ett
af polarhafvens raggiga monstrer än en menniska.
Det var onsdagen den 14 December, den för afresan
bestämda dagen. Att jag i ofvanbeskrifhe ombonad
omöjligen kunde frysa, knappast i eskimåernas land, faller af
sig sjelft. Tvärtom, jag svettades, och att jag i det längsta
måtte kunna bibehålla denna helsosamma temperatur, lät
jag öfvertala mig att hos min värde vän och gynnare
intaga några glas varm punsch straxt på resfrukosten.
Sålunda riktigt varm i kläderna vältrade jag mig i
slädan, en beqväm kursläda, vid hvars ena fimmerstång satt
fastsurrad en lika storartad som högljudd s. k. kurirklocka.
Nu bar det då af. Piskan smällde, gårdshunden
skällde, en liten krets förtroligare bekanta, som
bevittnade vår affard, hurrade för oss, en flock skator visade
också sitt deltagande genom att skrika med full hals.
Öfver södra horisonten beskref solen en kort båge; föret
var godt, ehuru illa tillkördt.
*) Bålingar s benlingar; sä benämner man rbenarnas tunnare och
finhårigare hndbetäckning på benen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
