Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XII vid Pultava. Krigshistorisk teckning af Julius Mankell. Med karta öfVer slaget vid Pultava samt 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan detta försiggick hade Rehnsköld ridit till
kavalleriet. Den tappre Creutz, hvilken i spetsen för
livregementet till häst utfört så många vackra bragder,
befann sig då på yttersta venstra flygeln och hade just
återkommit från den fäktning, som föranleddes af czarens
rekognoscering. Han blef genast efterskickad, hvarefter
Rehnsköld meddelade honom konungens beslut att anfalla
fienden, befallde honom indela rytteriet i 6 kolonner och
anvisade samlingsplatsen. Vidare forordnade han att
kavalleriet skulle sadla upp, då det började mörkna, samt
att hela trossen i god ordning skulle köra upp på dess högra
flygel, hvaijemte bestämdes hvilka regementer, som skulle
qvarlemnas till dess bevakning. Creutz åtföljde härefter
fältmarskalken ett stycke på vägen tillbaka till Pultava,
samt återvände sedan tillbaka till kavallerilägret för att
indela kolonneme. De regementer, som skulle vara med
i striden, fördelades i 40 sqvadroner k omkring 150 man,
hvaraf 8 borde höra till hvar och en af de yttre
kolonneme, men blott 6 till hvar och en af de fyra inre.
Creutz tog sjelf befälet öfver högra flygelns trenne
kolonner, jemte gen.-maj. Schlippenbach. Venstra flygelns
kolonner skulle anföras af gen.-maj:ne Hamilton och Kruse,
III.
Om allt detta hade RehnskÖlds närmaste mari,
generalen af infanteriet Lewenhaupt (då 50 år gammal) icke
erhållit den ringaste kännedom. Man vet, med hvilket
förbiseende, för att icke säga förakt, denne utmärkte
fältherre — segraren vid Saladen, Jakobstadt och Gemauerthof
■— efter slaget vid Liesna, förmodligen på inrådan af
Piper och Rehnsköld, som i honom fruktade en farlig
medtäflare, blifvit behandlad af den eljest så rättrådige
Carl XII. Han hade efter sin ankomst till hären aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
