Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Aurell gick fram till sängen; utan att säga ett
ord, drog hon ned täcket från hufyudet; men Bengt vände
sig det oaktadt icke emot henne.
— Bengt, hvad vill det säga, att du gömmer ditt
ansigte; är det af blygsel öfver att du åter har bedröfvat
dina föräldrar genom din ohörsamhet, eller vill du med
ett dylikt uppförande ännu mer öka din förseelse i mina
ögon ? Se på mig, barn, och svara: tycker du dig handla
så emot din mor som du bör? Förtjenar jag verkligen, att
du gör mig så mycken sorg, som du ånyo gjort?
Den stackars modern satte sig gråtande på sängkanten.
— Mamma, älskade mamma, icke skall du gråta,
utbrast Bengt, reste sig upp och slog armarna om modem.
Du får icke falla tårar, då jag känner mig så nöjd och
glad med mig sjelf och med den dag, som Hytt. Förlåt
mig, om jag gjort dig ledsen; men jag har ej kunnat handla
annorlunda än jag gjort.
— Bengt, sade fru Aurell och sköt honom ifrån sig.
Du är således icke allenast obetänksam, utan äfven elak,
då du så kan tala, när du varit olydig. Svara genast,
jag fordrar det: hvar har du varit?
— Hos en fattig sjömanshustru, långt, långt bort på
Majorna.
— Och hvad har du gjort der?
— Hm! — Hvad du lärt mig — jag har utöfvat
barmhertighet. Bengt lade armarna om moderns hals,
lutade sitt hufvud emot hennes och tilläde: Om detta är
något ondt, hvarför har du då lärt mig, att hvar helst jag
träffar en arm och olycklig, är det min pligt att hjelpa
honom? ”Bryt ditt bröd åt den hungriga, aftorka den
lidandes tårar och sök att göra så mycket godt du kan
mot dina likar!” Detta, mamma, har du så många gånger
upprepat for mig, att jag icke kan glömma dina ord, om
jag blir aldrig så gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
