- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1863 /
134

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mästaren föreskrifvet, att omslag af ättika och vatten skulle
bytas om hvar halftimme. Dermed borde fortfaras i tio
a tolf timmar, hvarefter förbandet skulle läggas på såret etc.

Bengt frågade gossen hvar han bodde.

Den lilla sårade pilten sade honom då, att hans
bostad var långt borta på Majoma; att han varit sjuk, och
att han gått ut för att tigga ihop till bröd åt modem
och sin lilla syster. Han hade förgäfves begärt en
al-mosa af de förbigående; den dagen ville man ej gifva
honom något, hvarföre han begifvit sig utanför staden
för att i några af bondgårdarna deromkring försöka skaffa
sig bröd. Han hade likväl blifvit så trött efter att ha
gått ett stycke, att han icke orkat längre, utan slagit sig
ned vid vägen.

En herre kom ridande, under det han satt der.

Gossen räckte ut handen och bad om en slant.

Till svar härpå kastade ryttaren ett mynt åt honom,
och i glädjen deröfver störtade den lilla tiggaren fram
helt nära hästen, som i detsamma gjorde en sats och gaf
gossen ett slag med bakhofven, så att han tumlade till
dikeskanten och dervid tappade slanten.

Lilla Pehr, detta var gossens namn, gret vid tanken
på att han nu ändå icke hade något till bröd för sin
stackars mor och lilla Greta.

— Gråt icke, tröstade Bengt, och så skall jag nog
laga, att du och din syster och. mor få mat.

Efter denna försäkran tog Bengt gossen, som af smärta
och blodförlust icke orkade gå, åter upp på sin rygg och
vandrade af med honom till Majoma.

Ehuru lång till växten, var Bengt likväl icke
särdeles stark. Bördan af Pehr blef också ganska tung, och
vägen föreföll ganska lång, inan han hann fram; ty han
måste hvila flera gånger. Ändtligen var han vid målet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1863/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free