Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjufvens hustru. Sjelfya medlidandet nedtystades,, och det
fanns ej någon som hade räckt hans barn och deras mor
en hjelpsam hand. Den första, som gjort det, var Bengt.
Yid hemkomsten gaf fru Aurell sin man en
förklaring på Bengts uppförande och orsaken hvarför han
be-röfvat sig sina kläder.
Aurell kunde likväl icke finna något så berömvärdt
i ”pojkens tilltag’1, utan påstod att man måste vara galen
för att taga kläderna af kroppen och gifva åt första
tiggare, som kommer i ens väg.
Tiden gick. Ett år förflöt.
Fru Aurell hade tagit Pehr och hans mor under sitt
beskydd. Döden tog den lilla flickan i sitt kort efter
fru Aurells första besök i deras usla hem.
Lina hade fått arbete och Pehr blifvit satt i
garf-varlära.
Bengt hyste fortfarande för dessa sina skyddslingar
ett stort deltagande. Om han händelsevis hade fått några
pengar, var det en afgjord sak att han af dem skulle
dela med sig åt Pehr, som å sin sida betraktade Bengt
såsom ett högre väsende.
Så hade året förgått, utan att Bengt anade, hvilket
hårdt slag som skulle träffa hans hjerta, och med ens
låta honom smaka lifvets bitterhet.
Fru Aurell, hvars helsa länge varit vacklande,
insjuknade.
Hon var sjelf den första, som insåg, det hon aldrig
skulle uppstå från sin sjukbädd.
En dag, då Bengt inträdde till henne, yttrade hon:
— Ifall jag nu skulle dö, vill du då lofva mig att
troget bevara mitt minne och städse ihogkomma de
lärdomar jag gifvit dig? — Säg, min älskade gosse, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
