Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Gud Fader! (Fritt efter Andersen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der låg vid porten af det liga hus
Bland värdelösa skärfvor, strå och grus,
En jordklimp med en vissnad blomsterstängel.
Den syntes väcka glädje hos vår engel.
Och strax han sänkte sig och blomman tog
Och höjde sig igen och dädan drog.
Med blick af undra* mötte honom gossen . . .
Men engeln höll sin fångst mot stjerneblossen.
”Du ringa ting, si djnpt förkastad nu!"
Han ropade. "Hur gladde icke dn
Ett menskobröst 1.. . Du var ja allt i alla
För gossen uti källarkammarn kalla.
”Om när som han dig sågt om långt ifrån,
Han glömde plågan, kryckorna i vrån,
Sin fattigdom och hela sitt elände.
Nytt lif din åsyn i hans hjerta tände.
”Han knnde sitta hela dagen nt
Och bara se på dig — Och när till slut
Han dödens kyss på sina läppar kände,
Sin sista blick ännu till dig han vände.
’’Så tarflig i ditt slag, var du dock nog
För sjuka gossen, var hans berg, hans skog,
Hans sjö, hans vårvind och hans trädgård sköna
Allt, allt du var med dina blad, de gröna.
”Nn låg du trampad och förgäten der
Bland fiyttningsskräpet, do, som var så kär
För sjuka gossen i hans mörka gömma, —
Hur kunde så hans enda fröjd man glömma P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
