Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Joseph Moreno y Landaburu - Carl August Adlersparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ministern Moreno y Landaburu var årsbarn med
nittonde seklet och slöt, till sorglig öfverraskning för alla
som kände den älskliga utländningen, den 30 April 1862
sin alltför korta lefnad. Han var den diplomat, som här
längst innehade dylik befattning och således alla här nu
befintliga utländska beskickningars doyen.
Carl August Adlersparre.
Hvem har ej läsit, eller åtminstone hört omtalas
pseudonymen *Albanonf Det var under detta namn
allmänheten först lärde känna Carl August Adlersparre, då
han utgaf ett band skaldestycken och vann ett andra
pris i Svenska Akademien. Blanche anmärker likväl, ”att
han i sina utgifna poetiska skrifter rört sig med en viss
stelhet, en viss akademisk högtidlighet, liksom hade han
mera tänkt på de aderton än på de nioP
Så var han deremot i sitt förtroliga umgänge, i sin
publicistiska verksamhet, som ofta lät spåra sig i
tidningar och tidskrifter, ingenting mindre än stel och
céré-monieux! Hans samtal som hans penna flödade af skämt,
qvickhet och humor; och hvarhelst en dårskap, en
orättvisa, en intrig mötte hans blickar, hade han agan till
hands. Sällan utdelade han den i sitt eget namn, men
den anonyma ferlan var alltid lätt igenkänd, och detta
bekymrade honom ingalunda, Man må likväl ej föreställa
sig, att malicen var hufvudsak i hans klander och
bestraffningar: det var snarare ett utröndt verkande medel att
väcka och bringa till besinning; och exempel saknas ej
på det goda han derigenom åstadkommit, hejdande eller
afböjande ofog, som voro i görningen och dem han afslöjat.
Om skalden Adlersparre rörde sig med en viss pompös
värdighet, var hans prosa så mycket mer liflig och glö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
