Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt, att hon ser oss andra öfver axeln och håller sig
för god att prata bort en stund med sina fordna
lekkamrater nu, sedan hon blifvit så lärd, att hon hjelper sin far
med att corrigera latinska krior.
— Corrigerar hon krior? — utropade de andra. —
Det der är väl bara skryt af Anna Maria.
— Åh nej, det är dagsens sanning, och icke är det
hon, som talat om det för mig, dertill skall hon vara
alltför anspråkslös, Gud bevars, — sade Marianne; — men
hon har likväl bestyrt om att folk fått reda derpå. Ja-ha,
hon ämnar bli professor, och då förstån ni väl, att hon
icke kan umgås med så här okunnigt folk som vi. Då
jag bjöd henne till i dag, lät hon också svara, att hon
icke kunde komma.
— Hvad skäl uppgaf hon? — frågade en.
— Icke något. När man är en student i kjortlar,
då behöfver man icke gifva några skäl. Man kan då
vära så ohöflig man behagar, begripen ni.
— Och det, fastän man är så ful som det bär sig att
vara, — inföll en liten vacker blondin. — Ful är då
Anna Maria, och det med besked.
— Icke lärer hon med all sin lärdom ändå få
någon man, — menade en annan, som bar förlofningsring.
— Säg icke det; när man förstår att spela sina kort
så väl som Anna Maria och se så blygsam ut och tala
om både ditt * och datt med herrame, då intrigerar man
sig nog till en man, — förkunnade Marianne. — Du
skulle bara se henne med docenten G— eller den
stackars Carl Ström. Hon tiger icke då, må ni tro, och
hennes blygsamhet hindrar henne icke att tala om Horatius
och hvad de heta allt, de der gamla narrarna. Såg du
icke sist, då vi voro tillsammans hos Helena, att Carl icke
en enda gång talade med mig, som han ändå är till hälften
förlofvad med, så upptagen var han af Anna Maria, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
