Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur Göteborgs minnen af Maximilian Axelson. Med 5 illustr - 3. Nya Elfsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats bakom en bergig liten ö, Aspholmen, på helt ringa
afstånd från fästningen. Han manövrerade härifrån mot
denna, sålunda, att hans kanonbåtar endast då
framkom-mo från sitt gömställe, när de voro färdige att skjuta,
samt derefter åter hastigt drogo sig tillbaka. Då
fästningen redan under första dagen lidit svåra skador genom
det utan uppehåll fortsatta bombardemanget, tog
Torden-skjold för gifvet, att den skulle öppna sina portar för
honom, när han dagen derpå genom en parlamentär sökte
förmå den dertill. Men på Elfsborg satt för tillfället en
kommendant, som hade hjertat på rätta stället och ej lät
modet falla, ehuru lian visste att krutförrådet var knappt
och murarne illa tilltygade af fiendens kulor. Han hette
Johan Abraham LilUe och var af samma familj som den
Lillie, hvilken några och sjuttio år förut fört
kommando-stafven på samma plats. Det bref, som Tordenskjold
sändt honom, mottog han ej, utan lät helsa denne, att
”från Elfsborg svarades endast med eld.” —
Bombarde-ringen fortsattes nu; men derefter kom åter ett bud från
den danske amiralen, hvilken denna gång uppmanade
honom att öfverlemna fästningen, om icke för annat, så
åtminstone ”för att undvika onödig blodsutgjutelse.” — ”Är
Tordenskjold mån om att undvika det, så kan han ju
gå sin väg,” — svarade Jan Lillie samt lät deijemte
förstå, att någon parlamentär af honom ej vidare mottoges,
och att den första båt, som i sådan afsigt närmade sig
Elfsborg, skulle skjutas i sank. Hans ställning var
emellertid nu förtviflad; men med varma fosterländska ord
lifvade han sina redan svigtande soldater, hvilka på
tren-ne hela dygn ej fått någon hvila, gaf sitt eget och
mottog sina officerares hedersord på, att hellre dö än gifva
sig, samt afvaktade derefter med orubblig beslutsamhet
fiendens förnyade angrepp.
Men nar nöden var som störst var hjelpen ock när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
