Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En höstqväll i bondstugan. Poem af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sekelgamla ekar knarra,
Furor ryckas upp med rot,
Sjelfva hällebergen darra
För den starkes blotta hot.
Värre dock än storm och åska
Låter trollens leda tjut,
TJf och uggla fly i brådska
Ifrån sina nästen ut.
Örnen, som i tallen sitter,
Spänner vingarna till flygt
Och med gula ögon tittar
Vargen fram ur klippans klyft.
Inne är det nu så stilla,
Farfar knäpper händer hop.
Vis-Jon glömmer stråken drilla,
Mormor gifver till ett rop:
”Vakna upp, min själ, gif ära!”
Alla stämma högljudt in.
O, den sången kan förfära
Tror jag säkert sjelfva hin.
Men intill min sida smyger
Anna, bäfvande och rädd,
Som en jagad dufva flyger
Till sin undangömda bädd.
Fritt må storm och åska rasa
Om hvarann i kulen höst,
Ty jag känner ingen fasa,
När hon hvilar vid mitt bröst.
P. ».
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
