Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kors jag tror, att du håller på att gråta; javisst
är det vackert och rörande att det, i denna syndiga och
hårda verlden, finnes menniskor som älska Gud öfver
allting och sin nästa såsom sig sjelf; men intet är det att
gråta öfver. Jag har sett hans fru — hon ser bra ut
menniskan och klär sig som en drottning; men äfven hon
lär vara mycket öm om de fattiga — och mycket
gud-fruktig. Hon far i missionsbön hvarenda gång — och
aldrig ha de några lättfärdiga nöjen och aldrig gå de på
Operan, det vet jag af Malena Sparr, som går till hjelp
der i huset.
— Se nu glad ut Lovisa; det är snart jul och då
få vi en smula bättre.
I detta ögonblick kröp en sotarpojke upp ur den,
midt för de gamles fönster, på grannens tak stående
skorstenen. Det var en händelse i dessa högre rymder och
gumman Åbrandsson afbröt sitt tal för att betrakta den
lilla karlen, som var:
»Till platsen närmast Englarne
Och till figuren närmast satan,»
som det står i en gammal charad.
Gossen böljade i långa, utdragna toner att sjunga
sin sotaresång. Rösten var böjlig och vacker och hördes
vida omkring. Sedan han slutat hoppade han ner från
skorstenskransen och sprang, vig som en katt, på takåsen
till nästa skorsten, der han gick ner, sedan han en stund
blickat öfver staden, Mälaren och saltsjön — nog af —
haft en utsigt så skön, att en Tysk turist skulle skrifvit
en hel bok derom.
Skada att ej någon sotare slagit sig på att hemta
reseintryck; hvad skulle han ej kunna beskrifva, då han,
utan möda, kunnat se allt i fogelperspektif.
— De der ungarne äro som riktiga kattor, de små
otäckingarne, — yttrade fru Åbrandsson sedan gossen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
