Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara och synas. En hvardags-historia af Onkel Adam. Med illustr. ”Badande sotaregossar”, efter en tafla af J. Z. Blackstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var här i Stockholm; men han är väl död och begrafven
längesedan, för så rikt folk lefva ihjäl sig i förtid, sa’ far
min, då han var en smula på ”kaporr”.
Gubben tog reda på Sotarmästarens namn och gick
for att möta sina vänner, som nu kommit, och lika får,
hvilka mistat sin herde, sökte sin vän tenngjutaren.
När gubben kom hem på qvällen sade han: Hör på!
du mins nog Clara Sköld, den beskedliga menniskan, som
blef galen i hufvudet och gifte sig för en sjutton,
ader-ton år sedan — vi ha aldrig hört af henne sedan hon
flyttade.
— Nej, inte ett ord, — jag undrar hvar hon blef af.
— Jo du, hon är död. Eländigt och fattigt.
— Ja det var det jag hundra gånger sade henne,
men hon ville aldrig höra på det örat, — inföll gumman;
— men hvem har talat om henne.
Nu berättade han händelsen med gossen. Vet du min
gumma, vi ha inga egna barn; Leontine, som vi tagit opp
som vår flicka, är den enda; men vi ha råd att hjelpa flera
och vet du, jag tänkte: kunde vi icke taga till oss Claras
gossar, det är synd att låta dem springa på taken — den
ene är en god gosse, glad som ett vintemy; men den
andre är en klok gosse, med mycken känsla för det som
ger heder åt folk i denna verlden. Tänk om vi gåfvo
dem uppfostran hvar efter sin art, visst hade Leontine
välsignelse deraf i framtiden; ty fädrens välsignelse går
in på barnen, och det goda vi göra, lönar vår Herre på
våra barn.
Öfverläggningen varade veckor, månader; men slutet
blef att den hederlige tenngjutaren tog de begge gossarne
till sig och satte dem i skolan.
— Herre du min Gud och fader, sade gumman
många gånger, hvad den Gustaf är lat och bryr sig
litet om boken, han vill helst klättra och klifva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
