Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Christian Gissel Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna ofrivilliga eller öfverlagda försummelse ingen ursäkt
för erkebiskop Reuterdahls, som hade i sitt skön att
godt-göra hvad Thomander felat.
Att prejudicen grämde Berlin var helt naturligt. Det
framlyste ur densamma så mycken personlig ovilja, att
en riddarhusledamot af betydenhet deröfver
oförbehållsamt till erkebiskopen yttrade sin förvåning och sitt
ogillande. Prosten Berlin, som redan länge innehaft
Nord-st jernans lilla kors, fick kort derefter ett slags upprättelse
i den mindre krachanen af Wasa-Orden.
Riksmötet 1862—1863 var det åttonde i rad som
han bivistade. Då han i början af det sistnämnde besökte
sin hemort, insjuknade han der häftigt och lifsfarligt, men
tillfrisknade efter flera veckors förlopp och återvände till
hufvudstaden, lika verksam i sina värf, lika fryntlig i sitt
umgänge, men med tydliga spår i sitt utseende efter den
nyligen kufvade sjukdomen, som ännu förrädiskt lurade
på sitt rof. Under de få helsodagar, hvilka sedermera
blefvo honom beskärda, njöt han hugnaden att få, tillika
med sju sina kamrater vid magister-promotionen i Lund
1823, som tillfälligtvis nu befunno sig samlade i
Stockholm, vid en glad och förtrolig middag fira lagerfestens
40:de årsdag. Bland dessa åtta promotionskamrater voro
innehafvame af begge hedersrummen tillstädes: primus
theologie doktor Sandberg och ultimus prosten Berlin. De
öfrige sex voro: theol. doktor Almqvist, lektor Asping,
regementsläkaren Björkman, general-majoren af Kleen,
professor Sundevall och prosten Tegnér.
Detta var glädjens sista Bolglimt i prosten Berlins
lif, vid hvars gräns han ovetande redan stod med foten
lyftad öfver sin öppnade graf. Några dagar derefter
utbröt sjukdomen ånyo med fördubblad kraft, under det att
Berlins lif skrafter mer och mer af tynade. Det sista
kornet i hans timglas utrann den 4 Juli 1863, till rättmätig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
