Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Hedvig Constantia Fredrika v. Numers, född Ehrenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina blef hon här qvarhållen vid sängen, och flertalet af
hennes bekanta inhemtade underrättelsen om hennes
ankomst hit, i sammanhang med den om hennes död. Den
24 September 1863 utrann sista sandkornet ur Hedvig
Ehrenstams timglas.
Det sista minnet af hennes penna, det vackraste af
hennes hjerta, äro de stancer hon, i begrepp att lemna
sitt hem i Finland, för att begifva sig på den långa
resan, inskref i det album, som hon ämnat till sin resjoumal.
Förut meddelade uti Illustrerad tidniug, tveka vi dock ej
att återgifva dem äfven här, emedan de trognare afspegla
hennes sköna själ, än hvilken målning som helst, gjord af
främmande hand:
”1 Herrans namn jag böljar nu
Min färd att helsan söka.
Allgode fader, endast du
Kan mod och krafter öka.
Jag anförtror mig i din hand
På färden till det fjerran land.
"O, Gud, beskydda mina små
Och mig åt dem bevara!
De späda ej den nöd förstå
Att moderlösa vara.
Du gaf mig dem — mig åt dem gif
Och uppehåll ännu mitt lif!
”Och sist en tacksam suck till dig,
Mitt käraste i verlden.
I lust och nöd du följer mig
Och tröttnar ej på färden.
Guds frid dig följe, hvart det bär,
Du, som mig öfver allt är kär!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
