Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita Pionen. Berättelse af Onkel Adam. (Med illustration ”De Passlösa”, efter en tafla af C. d’Uncker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hivite, Pionen.
Berättelse af Onkel Adam*).
Utanför kyrkvaktarens stuga, ej långt från Mossarps kyrka,
såg man för omkring fjorton år sedan, närmas# under
gaf-velfönstret, en liten kulle, soi» bar ett stånd hvita pioner.
Gumman Sköld skötte det der ståndet så väl, vattnade det
och skyddade det mot frost och solhetta, och så hade man
i många Herrans år sett den hvita pionen hvarje sommar
uppstå lika snöhvit och saftig.
Fader kyrkvaktarn var en barsk och mycket
ordentlig gammal knekt, samt utgjorde en del af Mossarps sockens
embets- och tjenstemän. Han var nämligen icke blott
kyrkovaktare och orgtrampare, hvilket han blef då gai*la
Bask hunnit att supa ihjäl sig, utan han var så att säga
en statens tjenare, emedan länsman en gång sagt till
honom: ”Sköld sa’ han, är en ordentlig karl sa’ han, och
som jag bor två mil härifrån sa’ han, så kan Sköld sa’
han, hjelpa kyrkskrifvaren och kantom Mollberg att se
efter packet här uppe i Mossarp sa’ han.”
Detta var för gamla Sköld en ordentlig fullmakt och
på den grund blef han en ordningsman i socknen — en
fasa for pack och dåligt folk om hvardagame, liksom en
fasa för kyrksamma hundar om söndagame; ty han gjorde
föga afseende på person, så att till och med vördig prostens
stora ”Mulle” fick sig ett piskrapp om han lade sig att
snarka vid predikstolstrappan.
*) Som illustration härtill foga vi en efterbildning af C. d’Uncker’s
tafla »De Passlösa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
