Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hvita Pionen. Berättelse af Onkel Adam. (Med illustration ”De Passlösa”, efter en tafla af C. d’Uncker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varen, gamle Sköld och blinde Pehr, orgtramparen, hvila
der på hvar sin plats; ty äfven efter döden måste man
göra skilnad mellan ”bättre och sämre folk”.
Men gumman Sköld lefver ännu. Stackars gumma!
synen har på de sednare åren blifvit svag — hon skönjer
endast mellan dag och natt, men deremot hör hon väl.
Hon har, så gammal hon är, väl inträdt i dunkelhetens,
men icke i tystnadens rike.
Förliden Juni var det hennes födelsedag. Då inträdde
bamabamsbamen (ty Anna var sedan flere år gift med
en hygglig bonde), en gosse och en flicka, och ”gamla”
"mormor skönjde dem i sitt mörker.
— Bevara mig, barn! hur J kunnat få ihop snöbollar
midt i sommaren?
— Snöbollar, gamla mormor? — sade barnen. Nej,
mormor! det är. på er födelsedag vi nu komma med en
gåfva.
— Tack, barn! hvad då?
— Jo, mormor, med ett par hvita pioner, — sade
barnen, sjelfva pionröda af glädje att öfverraska gamla
mormor; ty ingenting är roligare för barn, än att komma
med något extra, som öfverraskar de gamle.
— Kors, hvita pioner! Gif hit! gif hit! — sade
gumman.
Jo, jo; gamla mormor blef allt en smula förvånad,
— hviskade lille Göran till syster Anna med en slug
blinkning.
— Gud välsigne er, barn! — sade gamla mormor.
— Detsamma tillbaka, gamla mormor! — ropade
barnen. — Gud signe hvarje gammal mormor och Gud signe
alla barn, som göra de gamle en glad stund!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
