Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Skola vi afbryta vår lek for den det
tuppkycklingens skull? — skrek Claes Henrik och ville
nödvändigt taga sig en sammandrabbning med Erik, som icke
heller hade något vänskapligt leende, utan blickade på Claes
Henrik med uppretad mine. De andra gossarne
omringade emellertid den sednare, och efter en stunds ordvexling
dem emellan fingo de Claes Henrik med sig.
Erik klättrade nu upp till öfra delen af vakttornet,
der han satte sig, såsom det ville synas, helt trött af
ansträngningen. Han aftog mössan och lät den friska
vinden spela genom det glesa, ljusa håret.
Framför honom låg hafvet öppet; öfver honom
hvälf-de sig den djupblå himmeln, och emot tornets fot bröto
sig de brusande böljorna, hvilkas skum stänkte högt upp
på ruinen. Der och hvar syntes ett hvitt segel, liknande
en jättestor sjöfogel, hvilken med utbredda vingar
gungade fram.
Stödjande hakan i handen, blickade gossen
drömmande utåt hafvet, liksom hade han Önskat att kunna följa
de bortåt ilande böljorha. Tvisten med gossarne nere i
tornet var glömd, harmen öfver det helgerån han ansåg
dem begå, då de bröto sönder dessa murar, försvunnen, och
tanken hade tagit en annan rigtning.
Nu, när mössan är aftagen och hufvudet obetäckt,
kunna vi betrakta detta ansigte, som de små flickorna
funno så falt.
Är han då verkligen så frånstötande, denna gosse med
sin tankedigra panna, sina drömmande, svärmiska ögon och
sitt vemodiga leende? — Ja, faster man sig vid dragen,
är han det visserligen.
Hufvudet har en så egen form, att man behöfver
vänja ögat dervid, för att försona sig dermed; deijemte är
det utrustadt med ett så tunnt ljust hår, att hjessan
knappast betäckes deraf. Näsan är uppåtböjd .och läpparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
