Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amanda. Några strödda anteckningar ur Stagnelii lif, af Marie Sophie Schwartz. Med 2:ne illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kan du resa dig upp? — frågade Manda, då
Erik fortfor att se på henne. — Är du bra nu, eller har
du skadat dig illa?
Gossen reste sig. Öfver de färglösa kinderna göt
sig en mörk rodnad. Han syntes forlägen och
framstammade något om att han bara var helt litet yr i hufvudet.
Manda tog hans mössa och sprang efter vatten. Min*
na satt stilla bredvid honom och grät. Nu först erinrade
sig Erik hvad som händt och såg på fickan, frågande,
om hon var illa skadad. Ett kort samtal uppstod, och då
Manda återkom med vattnet, var Erik så bra, att han
kunde stå upprätt.
— Nu är bäst att vi gå hem, — sade Manda, — så
att Minna får hjelp, och du får gå och lägga dig, —
tilläde hon, vänd till gossen. — Det böqar redan mörkna.
Se så, Minna, tag min arm; du, Erik, kan ju gå allena?
Husch, hvad tante skall bli ond! — tilläde Manda och
ruskade på sig.
De vandrade helt långsamt bort från slottet. Minna
kunde med möda släpa sig fram, och Manda menade, att
när hon fick tag i Claes Henrik, som vållat hela olyckan,
skulle han få betala sin elakhet. Yid slutet af slottsbryggan
måste Erik sätta sig på en sten, så yr var han i hufvudet.
— Du skall aldrig kunna gå till biskopshuset, —
förklarade Manda; — bäst, att du väntar här, tilldess jag
får föra hem Minna, så skall jag sedan leda dig.
— Nej, det vill jag ej, — förklarade Erik, — jag är
bättre nu. Farväl! —’ Han räckte Manda handen.
Hon lade sin lilla hand i hans och log vänligt, i det
hon sade:
— Tack skall du ha! Du är nog en snäll gosse,
fast du är fasligt ful. — Med dessa ord åtskiljdes de, utan
att Erik sagt något åt Minna, som nu grät högljudt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
